jag tänker väldigt mycket på döden, på allt som har med döden att göra. vad skulle hända om jag dog, hur skulle pappa klara sig? skulle min lillasyster klara sig ensam? och min lilla mamma, hur skulle det gå för henne? alla man lämnar kvar, hur skulle de tänka, skulle minnet av mig leva kvar länge? vilka vänner skulle vilja komma på min begravning, vilka skulle inte klara av det? hur vill jag att det ska vara när jag är borta, vill jag donera mina organ, vill jag ha en öppen begravning, vilken färg på blommorna vill jag ha, vad vill jag? får jag ens bestämma det själv, och hur gör jag då? "mamma, här är en lista på allt jag vill ska hända när jag är död, så slipper ni undra och planera själva".

 

jag vill nu vara tydlig med att jag inte vill dö, det är inte därför jag tänker på det, jag tänker på det för att det är en så svår sak, för att jag undrar och jag kan inte hjälpa att tänka då. jag vill dö när jag är gammal och grå, utan sjukdom, och efter ett långt och lyckligt liv. men man vet aldrig vad som händer imorgon, jag kan va med om en olycka, eller bli alvarligt sjuk.

jag hoppas, att om jag försvinner före min tid, att alla mina älskade vänner och min familj klarar sig bra, att jag lämnar kvar ett glatt minne, att när man tänker på mig så är det glada tankar. jag hoppas att alla jag älskar, verkligen förstår hur mycket jag gör det. jag hoppas att jag alltid kommer vara ihågkommen. jag hoppas att ingen glömmer. jag hoppas att jag inte lämnar något osagt, för när döden inträffar så är det försent.

 

bilolyckor är något som finns i min verklighet, jag har varit med om det, jag vet hur farligt det är, hur fort någon kan lämna denna planet. det är jätteläskigt att tänka på det, vad händer om man är med om en olycka när man är ensam, kanske på väg hem på natten, hur lång tid tar det innan någon faktiskt märker att man inte kommit hem, att man är borta? jag är alltid väldigt noga med att säga till mina vänner att de ska höra av sig när de är hemma, så att jag vet att det inte hänt något. "smsa när du är hemma" är något mina vänner är vana med att höra från mig. men vad skulle hända om de inte hör av sig, om jag inte kan få tag på dem för att fråga om de har glömt höra av sig. hur skulle jag reagera? när jag tänker på det såhär, så hade jag nog aldrig klarat av det. döden är fruktansvärd. jag tycker inte om den.

 

jag hoppas av hela mitt hjärta, att jag aldrig igen kommer behöva vara med om att någon i min närhet dör, även om det är omöjligt.