Hur är det med dig? Det är en så konstig fråga, svårt att svara på den, för jag vet vad folk syftar på när de frågar, men det är just då, när de frågar som jag först börjar tänka efter, och när man tänker efter så känner man också efter, och det är då man börjar må dåligt igen. Det är som när man slog sig när man var liten, och man inte grät förrän man såg att man blödde, för det var först då man förstod att man faktiskt hade ont. Kanske var en konstig liknelse men så är det iallafall. Man blir påmind av det onda. Nu säger jag inte att det är dåligt, för ibland är det bra att bli påmind, så att man känner efter och inte bara lever i en lögn. Såklart är för det mesta svaret på frågan ändå "bra", hur man än känner, för det är enklast och man slipper jobbiga följdfrågor som får en att känna efter och tänka ännu mer. Det är svårt det där.